Prestationskrav
Nu för tiden är det iallfall mycket bättre med sånt för mig nu än förut, förr hade jag värsta höga kraven på mig själv, kanske inte inom matten men i dom andra ämnena.
Jag hade jätte höga krav på mig själv förra gången jag blev inlagd och perioden mellan andra gången jag blev inlagd, jag tror att det beror på att då hade jag tappat kontrollen över vad jag åt och min vikt osv, så därför kände jag att jag var tvungen att få bra betyg på alla prov och läxor, även fast jag visste att jag högst kunde få G. Jag fick alltid sån panik inför prov och läxor, jag kunde sitta i flera veckor innan proven och gråta och skrika och plugga bara för att jag hade så höga krav på mig själv. Men nu är det mycket bättre, jag nöjer mig med G, jag har ju trots allt ett "heltidsarbete" utanför skolan haha.
Men jag tror att väldigt många med ätstörningar har väldigt höga krav på sig själva, och prestations ångest, typ att man ska vara bäst i skolan, bäst på fotbollen, smalast osv. Man får väll den pressen på sig när man tycker att man är tjock, man duger inte till nått, då vill man iallfall kunna vara bra på något.
Tyckte den här bilden pasasde in rättbra!
Smekmånaden
Vet ni att den första perioden av svälten kallas "smekmånaden", ni vet den tiden då allting går bra, och man känner sig överlägsen och bäst och man bara rasar ner i vikt? Det är väll dit alla som vill fortsätta vara sjuka längtar tillbaka tilll, det gjorde jag själv förut innan jag bestämde mig för att bli frisk. Men vet ni vad, man kommer aldrig mer tillbaka dit, det har jag läst i flera böcker om anorexi. Så alla som strävar efter att få komma tillbaka dit, det kommer aldrig hända... iallfall om man ska tro på det som står i flera böcker. Och jag tror iallfall på att det är så, för jag har gått ner ordentligt i vikt två gånger, och det var bara första gången som jag kände mig som man gör när man är i "smekmånaden" den andra gången var jag bara sur och mådde allmänt dåligt. Efter smekmånaden så går allting utför man mår sämre och sämre och orkar mindre och mindre, och det enda som händer är att man vill gå ner mer i vikt och man upplever sig själv som tjockare ju mer man går ner i vikt, även om man bara är ett skelett. 
Hur fort äter du?
jag kommer ihåg förut, då tyckte jag att det var sjukt att man bara fick äta på en halvtimme! Men nu tycker jag att en halvtimme är väldigt lång tid att äta på, 10-15 minuter är ju normalt liksom,
hur fort/sakta äter du?
Trotsa anorexin
Nu på morgonen så är det frukost som gäller, och just idag ska jag få göra frukosten helt själv och äta den själv, och det är bara för att mina föräldrar verkligen litar på mig och dom vet att jag klarar det. Det är verkligen jätte bra att dom gör det. Och jag fuskar inte med maten eller något sådant, och om anorexin någonstans skulle säga till mig att jag är tjock som inte fuskar eller något sånt så skiter jag i den rösten, eftersom att jag vet ju att vägen till att bli frisk är ju att trotsa alla dom saker som anorexin säger, eftersom att allt anorexin säger är faktiskt bara lögn!
Om t.ex anorexin skulle säga till mig att smöra mindre (nu händer det väldigt sällan att anorexin säger något till mig men iallfall) då smörar jag inte mindre, utan snarare mera, för då trotsar jag mot anorexin och då har den ingenting att säga till om! Så det jag alltid gör är att göra tvärt emot vad anorexin säger och sen så har jag lärt mig att man inte ska välja mat som anorexin vill att man ska äta, utan istället har jag börjat välja den maten jag är sugen på.
& genom att jag har gjort så här så har jag blivit mycket friskare, och så klart så måste man ju verkligen bestämma sig för att bli frisk, jag tvekade i flera månader, men sen kom jag på att ett liv med anorexin det är inget liv!
Konversationer i skolan
- men herregud, ska vi alla utveckla ätstörningar eller?
Hahah, men alltså jag tycker bara att det är så hemsk att höra såna saker, jag vill inte att någon ska bli som jag en gång varit, och dom är verkligen inte tjocka alls.
Lite om mig själv
Jag har ett lpt som räcker till någon gång i Juli, då blir jag helt utskriven från en sluten avdelning. Jag har haft diagnosen extremt svår anorexia nervosa, och jag har varit hemskt sjuk, och har sondmatatats från augusti 08 - december 08. Nu går jag efter ett matprogramm med en massa tilllägg av näringsdrycker osv.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, men om ni har frågor, så är det bara att skriva, så svarar jag!
update; Fick en fråga om hur min vardag ser ut, just nu så går jag halva dagar i skolan (ingen idé att börja med hela dagar nu när de strax är sommarlov) några dagar i veckan är jag med kompisar, dock har mitt sociala liv blivit mycket sämre sen jag blev sjuk, men nu är det mycket bättre, och jag tror att nu snart så ska jag börja träna igen.
Sondnäring&Sondslang
Här kan ni läsa mer om anorexi. < klicka)
En fråga till alla med en äs
BlogLovin
Självhjälpsbok
SLUTA SVÄLTA
En sak som jag verkligen tyckte var jätte bra skrivit i boken är när Helene skrev om känslan av att vara fet.
Kan man verkligen känna sig fet? Jag hävdar att det är omöjligt! Fetma är nämligen ingen känsla, eller hur? Känslor är t.ex iver, glädje och ilska. Men inte fetma. Hur i all sin dar beter man sig för att känna sig fet? Hur kan man överhuvudtaget känna någonting som huvudsakligen syns utanpå? Kan man i så fall lägga sig ner på sängen, blunda och därefter känna hur små fötter man har? Natruligtvis inte, skulle de flesta svara. Då blir min följdfråga denna: hur kan någon som drabbats av anorexia vakna på morgonen och känna sig fet?"
Här kan du läsa om boken.
HEJDÅ ANOREXIN
Nu får det vara nog, du har plågat mig i över ett år nu, men nu är det slut på det. Förstår du det Ana, du ska inte styra mitt liv, för jag förkänar ett liv utan dig, du är bara en självisk bitch! Jag har redan krossat dig på många sätt och vis, det vet du, och jag vet att du försöker hålla kvar mig, men H-A-H-A du kommer aldrig kunna hålla kvar mig, för nu är jag på väg mot ett liv fritt från dig! 
så hejdå ana, jag vill aldrig mer ha med dig att göra...
