Jag vet inte riktigt

Kommentar,
Jag satt och tänkte på hur du fungerar när jag kikade runt i din blogg. Personligen tror jag inte att det är så smart av dig att du lägger upp en lista på allt du äter. Det är risk för att ditt kontrollbehov över vad du äter och stoppar i dig aldrig kommer att försvinna, nu när du även har koll på det nu i rehabiliteringen. Jag förstår dig ifall du inte riktigt kan släppa det och så, och varför du skriver det på bloggen - tolka mig inte fel, men för ditt eget bästa är det nog inte världens smartaste idé. Svara gärna.

Svar
Jag tror verkligen inte att min kontrollbehov ökas! Jag menar varför skulle det göra det, alla vet väll vad dom äter?
 Och förresten så lägger jag ju inte ut allt jag äter, inte alla mellanmål, inte varteviga litet tugummi eller extra dryck. Och om det skulle öka mitt kontrollbehov, skulle jag inte då lägga ut energiinehåll osv? Desutom så ser ju alla dagar nästan likadana ut för mig i matväg, förutom att lunch &middag byts ut, så jag vet ju endå alltid vad jag ska äta varje dag, så om jag skriver ut det på bloggen hur skulle det då kunna öka mitt kontroll behov, eh ingenting kanske?
Vad tror du om det här?

Svaren

Fråga.  

Hej !
Jag heter lisa och vi verkar vara i samma sits! Jag skulle vilja veta hur du tänker idag kring mat. Får du ångest fortfarande av vissa saker? Är du fortfarande besatt av vikten även om du är normalviktig? Hur reagerar du om du gått upp, vi säger 5 kg på kort tid?
Kramar


Svar.
Nä det får jag inte, jag har aldrig ångest nu för tiden. Nä det är jag inte, men det är klart jag har väll fortfarande en rädsla för att bli tjock, men jag vet att dom håller koll på min vikt, så det kan inte hända. Hmm, jag har ju gått upp 7kg på ganska kort tid så från början var det jätte hemskt men nu tycker jag bara att det är bra.


Fråga.
Hur kommer det sig att du är anonym, dvs inte lägger ut bilder på digsjälv osv?
Hur gammal är du?

Svar.
Jag vet inte riktigt, jag vill bara inte blotta mig helt eller vad man ska säga haha ;)
15


Fråga.
Vad var det enligt dig som ledde till att du utvecklade en ätstörning?


Svar.
svår fråga, jag vet inte, kommentarer om att jag var tjock och att jag trodde att jag hade gått upp i vikt kanske.


Fråga.
Har just hittat din blogg, den är verkligen inspirerande!
Har sedan 12 år tillbaka diagnosen ätstörning UNS (utan närmare specifikation)dvs. samma symptom som anorexi, men man har inte nått extrem undervikt. Får nu äntligen behandling sedan 4 mån. tillbaka, men hur jag än vill bli frisk så sitter ÄS så starkt...min fråga är då: Har du något tips på hur jag skall bli fri från alla ångesttankar som kommer när man ätit mer än man "borde"...för samtidigt så är jag rädd för vem jag kommer att bli om jag inte har kontroll över maten och är livrädd att få komentarer om att man gått upp i vikt. En del förstår inte att sådana kommentarer gör en ledsen...tack för en bra blogg! /Åsa


Svar.
tack, kul att höra!
Hmm, det är ju så olika från person till person, men jag slutade att få ångest sen jag riktigt bestämde mig för att bli frisk, och när jag insåg att mat är fullt normalt och att det faktiskt inte är jag själv som tycker att jag inte har ätit det jag "borde" utan att det är min sjukdom som tycker det. Nä det förstår jag, men se det som en komplimang, typ som "åh, va pigg och fräsh du ser ut"

Fråga.
vad heter du?
hur ser din skolgång ut? har den fått ta några konsekvenser från anorexin?
Hur känns det att nästan vara frisk från anorexin? Hare bäst! <3


Svar.
Är det inte spännande att inte veta det? ;)
JA, det har den. Jag går bara halva dagar, har bara sv,ma,eng,handledning.
Det känns SÅ SJUKT BRA!

Fråga.
Okej, jag har en fråga; Hur startade din anorexi?


Svar.
Det har jag redan svarat på.

Fråga.
jag har ingen fråga utan ville bara säga att jag verkligen blev glad när jag hittade din blogg, den handlar om min sjukdom men inte hur man blir smalare utan hur det verkligen är, det är inte så glamoröst med ätstörningar och du visar verkligen att man ska kämpa emot sjukdommen, tack för att du gav mig lite styrka idag! :) tack verkligen! kram.
/A


Svar.
ååh, vad glad jag blir av såna här kommentarer. Tack!


Fråga.
hur blev du sjuk?


Svar.
Vem vet, inte jag iallfall.


Fråga.
hur gammal är du?
hur länge har du haft anorexi?
* när upptäcktes den?


Svar.
15 typ.
typ i ett år, eller jag har haft en diagnoserad mycket svår anorexi sen i Augusti.


Fråga.
hur fick du anorexia?
hur mycket väger du och hur lång är du?
hur länge har du haft anorexia?
önskar dig all lycka i framtiden, ta hand om dig. Kramar!


Svar.
jag är 1,72cm lång och just nu vet jag inte vad jag väger, och jag skulle endå inte skriva ut det, men mitt bmi ligger någonstans på 15,5-16
tack så mycket!


Fråga.
En till fråga bara: Är du "till naturen" smal? Om du fattar vad jag menar.. :)


Svar.
Enligt mina föräldrar är jag det, så jag antar det, innan jag blev sjuk hade jag ett bmi på typ 17,9-18 typ.

Fråga.
hur fick du anoreexia? hur försöker du bota det? hur länge har du haft det? du kommer nå ditt mål, du kommer bli frisk!


Svar.
genom att äta som jag ska och inte bry mig ett skit om vad anorexin tyccker.
tack!!


Fråga.
kollade nyss in din blogg, har aldrig sett den förut. såg att du hade en frågestund så det är väl lika bra att jag ställer några frågor:
- tar du mycket medicin mot din anorexi?
- har du anorexi just nu?
- trivs du med dig själv och ditt liv eller finns det nåt du vill ändra på?
- vad är lpt?
jättefin blogg har du också! :) puss på dig!


Svar.
hah, medicin mot anorexin.....nääh, och man kan ju som inte ta medicin mot anorexin men man kan ju förstås ta ångestdämpande osv, men nej det gör jag inte.
ja det har jag.
jag vill inte vara sjuk, det vill jag ändra på!;)
det är lagen om psykriatisk tvångsvård.


Fråga.
Ja, som på bilden så undrar jag om du vet varför du fick anorexi?
Och hur din familj och vänner reagerade när de fick veta att du verkligen hade anorexi?
Och fortsätt kämpa, älskar att läsa om dina framsteg!:)
Jag har också haft problem med maten, hann dock aldrig gå så långt som det gjorde för dig, men jag vet vad du kämpar emot, du är stark!:)


Svar.
Nej, det vet jag inte, det beror på många olika anledningar.
Dom blev förvånade och såklart jätte ledsna, men endå lättade att dom nu kunde få veta det helt säkert antar jag.
Tack!!


Fråga.
Jag har några frågor, du behöver inte svara på alla om de är för personliga..
Hur började du märka av att du hade anorexi? Hur märkte din familj det & hur tog de det?
Vad vägde du när det var som värst? Har du lyckats ta dig upp några kilon nu?
Hur har ditt sociala liv påverkats?
Kämpa på du! Du är stark & du ska klara det!


Svar.
jag fattade det inte själv förens några veckor efter att jag hade blivit inlagd.  Mina familj såg det väll på mig att jag gick ner massor i vikt och inte åt, dom blev superledsna och oroliga.
Jag hade ett bmi på 13,8. Och ja jag har gått upp ungefär 5-7kg än så länge.
Genom att jag isolerade mig jätte mycket förut.
TACK.


Fråga.
Hur ser en matdag ut för dig idag? Hur såg den ut för några månader sedan? Hur klarade du att öka maten och vilken hjälp fick du? Jag behöver gå upp i vikt, men jag vågar inte släppa ÄS...

Svar.
Den ser ut så här  
Om du menar när jag minskade på maten så åt jag ungefär en halv frukt om dagen och nån makaron tex.
Jag blev inlagd, fick samtal osv.
Tänk på att äs inte är ett liv, det är bara någonting som stoppar dig från att leva ett normalt och sunt liv, prova näringsdrycker!

Fråga.
Hur märker man att någon har en ÄS?
Om man lider av ÄS o inte vill söka hjälp, hur blir man lättast frisk`?


Svar.
Om en person börjar isolera sig och äter mindre och blir mer fixerad vid vikt och kcl osv, då har den förmodligen börjat få en äs.
Det är nästam OMÖJLIGT att bli frisk på egen hand, så jag vet inte, sök hjälp!
kram

Fråga.
När insåg du att du var sjuk? Menar, du började ju med att bara vilja gå ner några kilo så det kan ju inte ha startat direkt. Gick det långt eller insåg du det tidigt innerst inne? Undrar också om du tror att alla med äs är besatta av att tänka på mat och räknar kalorier hela tiden? Själv funkar jag tvärtom, ignorerar tanken på mat, har dåligt med tid och vill hålla mig onödigt smal men din blogg ger mig bättre tankar på vad man kan äta och hur viktigt det är. Vill inte hamna där och upptäcka det innan det är för sent...


Svar.
jag insåg det faktiskt helt ärligt inte förens några veckor efter att jag hade blivit inlagd första gången. Ja jag tror iallfall att mycket kretsar kring mat och vikt.
Vilken tur, och bra inställning!

Fråga.
Hur ska jag kunna sluta med mina sjuka anorexi-tankar innan jag fastnar totalt i klistret? Jag har inte anorexi nu, visst jag är underviktig, men jag äter alla mål om dagen och så, bara det att jag mår skit rent ut sagt..

När började du att tänka på din vikt?


Svar.
Det är ju svårt att säga, men försök tänka att det är inte dina tankar det är inte din vilja, utan det är ätstörningen som ständigt lurar dig, hon vill inte bli ensam osv.
Någon gång under förra året.


Ask me anything..

Ja nu har jag frågestund, ni får fråga precis vad ni vill, om jag, om anorexin om vad som hellst.
Jag svarar ikväll någon gång efter middagen. :)




NEJNEJNEJ

Fick en kommentar;

Har du några tips på hur man går ner i vikt?
Jag är 13 år gammal, 171 lång och väger cirka 65 kg, WAY TO MUCH
vill ner till 55.
inte så jag får aneroxia o så..
men jag kan inte träna på gym, eftersom det är femtonårsgräns =/

Okej, även om du säger att du bara vill gå ner lite i vikt och att du inte vill få anorexi, så vet jag inte om det är så lätt som du tror att stoppa det, och jag tänker verkligen inte ge ut några tips om hur man går ner i vikt, eftersom att jag vill bli frisk, inte göra människor sjuka. Och om du verkligen skulle vilja på ett hälsosamt sätt gå ner i vikt så ska du inte ta kontakt med en anorektiker! Och förresten så är du helt normal viktig, du har ett bmi på 22.2 vilket är helt normalt! Ett bmi på mellan 19-25 det är en helt normal vikt. DU BORDE VERKLIGEN INTE FÖRSÖKA GÅ NER I VIKT, det är inte smart, för du är helt normal viktig tjejen!

jag hade i början av min ätstörning bara tänk gå ner några kilon kanske 2 men det slutade med att jag gick ner 12 och se vad som hände med mig, jag var två tre dagar ifrån att dö.

Svar på en fråga kring sondslang

Anonym om Sondslang:
Hur går det till när man sätter in den? Känns det konstigt att ha den eller märker man inte av den?


Svar; Det går till så att man först väljer vilket näshål den ska sitta i, det blir oftast den sidan som man är mindre trång i eftesom att det går lättare att sätta den då, sen mäter man sonden från bakom örat och ner till magsäcken och markerar hur långt den ska in, sen tar dom en slags bedövningsalva på sonden, sen får man börja med att luta huvudet framåt och dom tar försiktigt in sonden i näsan, det är en ledare i sonden som gör att det blir lättare att sitta den man för det sen ner mot halsen och när den har kommit till halsen ska man luta upp huvudet igen, sedan styr man ner den till magsäcken, sen kollar man om den sitter rätt genom att dra upp lite maginnehåll och hälla det på ett lackmus papper och om lackmuspappret blir rött så är det surt och då sitter den rätt. Från början känns det jätte konstigt att ha sonden, men man vänjer sig, jag kan tillexempel nu sätta sond hur enkelt som hellst utan att märka av det, men dom första gångerna jag satt sond så kändes det som att jag skulle spy eftersom att det sätter i gång kräkreflexerna.

(nej jag har verkligen INTE sond nu, har inte haft det sen december)

Här kan man läsa en liten bättre förklaring (klicka)



sondslang

Kommentarer! (:


Anonym : Fin blogg. 
svar : tack! :D
You Adore it - by Louis e Charlotte :
ÄS... då antar jag att du menar ätstörningar.
Själv hade jag en ätstörning när jag var runt 15. Mådde illa och fick panik varje gång jag skulle äta. Kom liksom in i en ond cirkel där jag knappt kunde sitta vid ett matbort.
Värsta minnet var helt enkelt den där paniken jag fick varje gång man skulle äta. Tog väldigt lång tid att komma över tröskeln.

Har precis hittat till din blogg. Jag vill veta mer om dig och vad du gör om dagarna. Hur är det att leva i kampen mot anorexin? BLOGGA MER helt enkelt!
Tror att du skulle kunna hjälpa en jäkla massa tjejer som har samma problem.
KRAM <3

svar :
Jag ska snart skriva ett mer ingående inlägg om mig själv!
Åh, tack, det skulle verkligen kännas super om jag kunde göra det.
kram!
Moa om självhjäplsbok :
den där är jätte bra.
svar : ja, jag vet, den är super!
moa :
Jag skulle gärna läsa mer hur det är att leva ditt liv. Hur din vardag ser ut osv!! :)
svar: de kommer! :)
agnes:
Kämpa på, du är stark :)
svar: tack, jo jag vet. :)
carro :
vill bara säga att din blogg är sjukt intressant att läsa, eftersom att d är en allvarlig sjukdom är dt alltid kul att höra att du är på bättringsvägen - fortsätt så :D
svar : åh, kul att höra! jaa, verlkigen. tack!
MOA :
Herregud , jag blir typ rörd av det du skriver, även om jag har läst det själv, jag vet ju hur du har det osv, men du är så JÄVLA STARK! Jag vill vara som du, gick och tänkte på det idag (a)
svar: ååwh, tack. hhaha (A)
NAttis :
Diggar att du försöker! Endel gör inte ens det, jag är själv påväg ner och vet inte riktigt hur jag ska kunna stoppa det.....
svar: haha, tack! Nä jag vet, jag har för några månader sen i sten vägrat att ens försöka, men sen jag började försöka och riktigt bestämde mig så har jag blivit som sagt nääääästan helt frisk. Åh, jag  hoppas verkligen att du på något sätt kan stoppa det!
Alex :
ana, mia?
svar: Ana, snart fri från hon!
Bea :
Hoppas allt är bra med dig idag! :D
svar : joda, det är det, tack desamma! ;D
anonym :
jag är i samma situtation som dig - matprogram, inläggning osv... börjar oxå må bättre nu men har varit sjuk i typ 2½ år varit nere i ett helvete.
svar: ush, hemskt, verkligen. Men super att du börjar ,må bättre! :)


RSS 2.0