I självhjälpsboken som jag läste för ett par månader sen så fick man en uppgift om att skriva ner sin historia om hur allting började, så det gjorde jag och nu tänkte jag skriva en mycket kortare version av den här.

" jag började oroa mig över min vikt någon gång i februari förra året, men då visste jag att jag var smal, så jag tänkte inte så mycket på det. Men sen så fick jag kommenater av männsikor som hatar mig om att jag var tjockare än tidigare och att jag var stor som en val osv, men det fanns även dom som sa att jag var smal "anorektiskt" smal. Men jag fortsatte äta som vanligt mycket godis och normala mängder mat, men sen någon gång i maj juni förra året så började jag äta nyttigare, typ grovt bröd och kakor och godis åt jag bara på helgerna. Sen så vill jag inte skriva allt för personliga saker men iallfall sen så i juni så började det gå utför, jag åt mindre mat, hade ångest över varje gång jag åt godis, sen i juli blev det sämre och sämre, jag åt mer mat men inget godis. Men i slutet av juli åt jag väldigt lite, och i början av augusti var det rikigt illa, jag åt nästan ingenting och jag orkade ingenting, jag stank ketoner (fast det märkte jag inte själv) och jag mådde så sjukt illa, på kvällarna brukade jag ligga och tänka "nu dör jag" även fast jag inte trodde att jag åt något annat än normala mängder mat. I slutet av augusti när skolan började var jag sjukt avmagrad och alla stirrade på mig, och jag kom ihåg hur glad jag blev över det. Jag frös jätte mycket och hade handskar på lektionerna men jag hann bara gå i skolan i en vecka, sen blev jag inlagd. Jag fick sond och blev sondmatad men jag gick endå inte upp så mycket i vikt, sen när jag blev utskriven så låg jag först stabilt på min låga vikt men sen så gick det nerför och då blev jag inlagd igen" 

Nu i efterhand tycker jag bara att allt låter sjukt, jag kan inte förstå att jag faktiskt har gjort något sådant, för det känns inte ens som att sakerna jag nyss skrev, det är som att det handlar om någon annan människa. För nu så känner jag mig bara som en vanlig tjej inte en anorektisk tjej, och en sak är säker, jag tänker ALDRIG mer göra något sådant. Det är ju bara så dumt, jag har ju alltid varit en smal tjej och kommer förmodligen alltid att vara. Så jag hoppas ni tjejer och killar där ute som har en ätstörning, försök tänka på att ni faktiskt inte är tjocka, det är era sjukdommar som gör er "tjocka".